Då var dagen här. Den dagen jag aldrig vill uppleva igen!
Kan man ta bort den 2 juni i almanackan? Få bort den?
Då kanske Tilda hade funnits här hos oss och jag sluppit ha alla hemska bilder i huvudet. Bilder när man ser sitt barn dö skall man inte ha behöva ha. Att få känna sitt barn helt iskallt skall man inte behöva göra.
Hon var så fin när hon låg där. Såg ut som hon sov och skulle vakna närsomhelst.
Jag fick träffa henne i ett kallt rum som luktade konstigt med sitt busiga leende.
Jag trodde verkligen att hon skulle vakna upp och titta på mig. Ge mig en stor kram som bara Tilda kunde göra.
Här sitter jag ett år senare och klagar på att jag hostar mycket, tänk då Tilda som hade lunginflammation utan vi visste om det och hon klagade ingenting men den tog hennes liv! Hennes lilla kropp klarade inte av mer när hon fick den. Förlåter mig aldrig för att jag inte upptäckte att hon hade lunginflammationen, att jag bad läkarna kolla en extra gång.
Vi var ju inne på sjukhuset samma dag, hon var ju hängig, varför bad jag inte läkarna att titta noggrannare?
Jag som mamma borde ha vetat att det var något mer!
Om jag bara hade gjort något hade hon kanske levt idag!
Helvetes jävla år. Hur kan ett år gå så jävla fort? Det borde ju gå så långsamt, tiden borde stå still. Jag vill inte att tiden skall gå vidare, jag vill ha min Tilda hos mig!
Jag vill inget annat än att behöva åka till sjukhuset varje vecka, ge dig mediciner varje dag, sova dåligt över oron över dialysen varje natt, jag gör allting bara för att få ha dig hör hos mig igen!
Jag saknar dig så jävla mycket! Min lilla underbara Tilda ??
Senaste kommentarer