1a advent imorgon, 6 månader sedan idag

Har alltid älskat julen och allt som hör det till.

1a advent när alla julsaker skall fram och det verkligen är mysigt när mörkret kommer och man ser stjärnor och adventsljusstakar i fönsterna, ljusslingor i träd och buskar och allt levande ljus.

Men förra året var det ju helt annorlunda, vi spenderade 1a advent uppe på IVA och Tilda låg fortfarande i respirator.

I år fick vi julpyntat lite tidigare då helgen var det fullt upp med julbord och släktträffar.

Idag är det ju dock den 2 december och det är 6 månader sedan Tilda rycktes ifrån oss! 6 månader av så otrolig smärta och sorg.

Jag försöker verkligen inte tänka på henne för att kunna leva ett så normalt och smärtfritt liv det går, men hur mycket man än försöker förtränga så går det inte. Tilda finns med en hela tiden och hon kommer upp i varje situation.

Ibland är det så tydligt att jag nästan tror att hon är här, kan nästan höra hennes skratt eller små glädjetjut.

Vill verkligen bara att allt skall vara som det var förut, jag är helt slut och orkar inte känna så här längre. Vill inte må så här. Jag vill ha henne hos mig.

Ingenting är kul längre.

Älskar ju julen men vill inte att den skall komma, vill inte fira utan min älskade dotter!