Börja gråta under yogaklassen

Idag är det onsdag och jag älskar mina torsdagar som dem är just nu.

Jag är sjukskriven 50% och jobbar 50% och onsdagar jobbar jag inte men har Ella ett par timmar på förskolan så jag hinner ägna lite tid åt min stackars kropp som jag inte skött om eller varit snäll emot tidigare.

Direkt efter jag lämnat Ella brukar jag alltid åka till gymmet och köra lite, sen är det dags för yinyogan. Tycker den är så skön, bara massa stretch och mediterar samtidigt med lugn musik i bakgrunden. Har dock lite svårt för meditationsdelen ? men ibland svävar tankarna iväg och timmen bara flyger iväg. Så var det till en början idag, ligger i en position helt hopvikt och andas, då kommer fågelkvitter på, ni vet sånt avslappnade regnskogsljud.

Och då börjar det forsa ner tårar för mina kinder.

Försöka hålla inne tårarna som verkligen bränner bakom ögonlocken och man känner hur man behöver skippa efter andan.

Hur gör man det utan att någon märker det i ett fullknökat rum som är helt tyst? Dessutom ligger jag längst fram!

Fågelkvitter/regnskogsljud varför var det så himla jobbigt?

Det var det sista vi gjorde som familj innan Tilda gick bort. Vi var på universum 5 dagar innan Tilda slutar andas och det är ju precis så det lät när vi var inne i regnskogen där.

Massa minnen och bilder bara strömmar upp framför mig och får verkligen hålla andan och torka tårarna.

Om jag hade rest mig upp och gått hade jag inte kunnat hålla igen och vill inte orsaka någon ”scen”. Men det blev bättre efter den låten var över.

Gråter nu istället!