Detta har alltid varit en rolig högtid för mig innan, har bara sätt det som Halloween. Men nu förstår man verkligen och det är en väldigt jobbig tid. Det är inte klä ut sig, åka på fest eller gå ut och köra Bus eller Godis längre.
Försöker verkligen fortfarande få det till det för Ellas skull men att vi åker till kyrkogården med. Som tur är det inte samma dagar, så Ella får sitt firande och allt skojigt men samtidigt åka till Tilda för att minnas.
Kan inte hjälpa att tycka det är så fruktansvärt att det skall krävas en speciell dag för att folk skall tända ljus på gravplatserna. Idag lös det jättefint på hela kyrkogården men första gången jag åkte dit på kvällen blev jag så ledsen, allt var så mörkt. Tyckte verkligen det var hemskt och blev så illa till mods att Tilda skall behöva ligga i detta mörker, visst lyste hennes plats upp fint men alla runt omkring ?
Idag var vi alla tre där tillsammans, det har vi bara varit en gång tidigare och var mysigt men ändå jobbigt. Både jag och Johan håller igen för Ellas skull, vi blev ledsna båda två men bröt inte ihop totalt.
Blir så himla glad men ändå så sorgsen ända in i själen när Ella är med. Idag pratade och sjöng hon om och till Tilda?
I flera veckor har jag tänkt på denna helgen och tyckt det skall bli jobbigt, framförallt idag. Vi försökte hitta på saker och hade det trevligt hemma hos ett par kompisar men ändå fanns det i bakhuvudet hela tiden. Det var bestämt att vi skulle åka till Tilda efter vi hade varit hemma hos dem och man ville bara att tiden skulle gå så vi kunde få åka dit, samtidigt man inte vill det.
Alltid dessa dubbla känslor!
❤️