Ängeln Tilda

Vilken långhelg vi har haft!

Älskar verkligen såna här helger ?

I somras satt Johan och två av mina bröder och var lite kaxiga. Dem (som aldrig stått på längdskidor innan) tyckte att Vasaloppet på 9 mil är en enkel match.

Mamma och Micke (hennes man) tyckte att det var upp till bevis, så dem gav oss ”barn” en plats var till Kortvasan som är på 3 mil och nu var det då dags.

Så i torsdags drog vi till Mora för att köra kortvasan. På kvällen var vi nog alla lite nervösa och spända. Jag och syrran har ju kört kortvasan tidigare (jag har ju tom gjort det två gånger tidigare med ca 4-5års mellan rum) och vi var väl mest nervösa eftersom sist vi körde var det mesta skit och det tog alldeles för lång tid att åka, men vi kom i mål då och denna gången skulle inte bli annorlunda.

Starten gick 10.45 på fredagsmorgonen och tiden kunde ju inte gå långsammare.

Vi kom iväg och hade som mål att köra tillsammans alla 6. Redan efter första kilometern hade vi kommit ifrån varandra och körde var för sig. Är så förbaskat trångt och segt första kilometerna men jag och lillbrorsan fick ett rätt bra spår som drog iväg rätt fort men ganska snabbt tappade jag honom med men då hade Johan kommit upp bakom mig så vi körde tillsammans tills den sista 5-6-7 km då jag var totalt slut och Johan hade massa kraft kvar så sa till honom att köra på.

Jäklar vad sista milen var seg.

Redan innan första milen kände jag att energin tog slut och jag började må illa, men lite vätska bestående av blåbärssoppa, energidryck och vatten och två bullar så mådde jag bättre men så var det hela tiden, var tvungen att trycka i mig bullarna i varje vätskestation för att hålla illamåendet borta.

Ut efter banan så hade vi världens bästa support av min mamma och Ella.

Så glad att Ella kunde följa med upp men det var ju synd att mamma inte kunde köra för sin axel som hoppade ur led innan nyår.

Så stolt över oss alla som gick in i mål och klarade av loppet. Johan, Joar och Victor som aldrig kört Kortvasan innan och knappt tränat längdskidåkning är så grymma.

Jag och Jessica förbättrade våra tider enormt om men jämför med sist? och jag vill redan nu slå min tid. Så kanske blir nästa år igen men först skall jag kunna gå normalt igen och kunna resa mig upp utan att tro att ljumsken skall gå sönder. ?

Blir det tjejvättern till juni tro? Lika bra att fortsätta på en tjejklassiker nu!I starten står Ella och väntar.

När jag gick i mål trodde jag att jag skulle spy, mådde så fruktansvärt illa och mina ben kunde inte sluta skaka. Var helt

utpumpad men tog mig runt och förbättrade min tid med 2,5h ifrån förra gången, det är mer än vad jag kunde drömma om men nu vill jag bli ännu bättre till nästa gång ?