Har försökt hålla mig flytande dem senaste dagarna, har känt vilken obalans det har varit i kroppen. Ena dagen är allt bra, andra dagen vill jag bara försvinna.
Rätt häftigt egentligen hur bra jag har lärt känna min kropp det senaste halvåret.
Kände direkt för ett par dagar sedan att jag var på väg ner i en svacka igen.
Efter ha haft en bra period ett tag, där jag verkligen har mått bra, så visste jag att förr eller senare så skulle svackan komma.
Det har varit riktigt jobbigt stundtals dem senaste dagarna, har varit trött men svårt att sova (som nu), grinig, noll energi och inte varit glad men jag har verkligen kämpat för att inte åka ner i gropen, kämpat med att inte börja tröstäta och bara ligga i sängen.
Idag bröt jag ihop.
Läste på instagram att det var änglabarnens dag idag och det kom helt oväntat och som en chock. Självklart så ringer min mamma precis efter jag läst detta och hör direkt att det är något och frågar –Hur är det? Hatar den frågan, den frågan får mig alltid att bryta ihop. Har hänt flertal gånger på mitt förra jobb (hur många gånger har jag stått inne på lagret och gråtit?), hände inne på ICA Supermarket precis efter Tilda blivit sjuk (stod längst fram i kön med massor av folk bakom och jag börjar stört-ful-gråta och skämdes). Den jäkla frågan får mig verkligen ur balans när jag mår dåligt.
Efter har pratat med mamma ett tag och sen gråtit mer när Johan kom hem så kändes det bättre.
Jag och Ella åkte för att tända ett ljus hos Tilda! (Ella är inget jättefan att följa med dit för hon tycker jag alltid blir så konstig). Hon var så stolt över att få tända ljuset! ❤️
Sen åkte vi hem och tände ett ljus hemma kl. 20.00 som många andra änglaföräldrar.
Är så stolt över mig att jag inte tagit till mat denna gången när känslorna har varit överallt?
Senaste kommentarer