Just nu är jag verkligen ingen bra vän och har egentligen inte varit det på väldigt länge.
Detta är något som jag verkligen tycker är jobbigt och jag får bara hoppas att mina vänner finns kvar och har lite förstående.
Vill verkligen finns där för dem, lyssna och hjälpa med deras problem eller vad det nu kan vara. Bara vara delaktig i deras liv och ha en bra inblick.
Känner mig så jäkla dålig för vet ju att vissa behöver en. En har gått igenom en separation, en annan fick barn precis innan Tilda gick bort som jag knappt träffat och en tredje som jag inte ens vet om det är något med men bara inte träffat på länge. Sen inte tala om alla andra man vill kunna träffa och höras med.
Jag har egentligen alltid varit dålig på att höra av mig men nu är det fruktansvärt, började väl egentligen när jag blev gravid med Tilda. Jag mådde inte bra, nu i efterhand så kan jag se att jag var deprimerad men har alltid bara undantryckt såna känslor eller tankar, det löser sig, mår nog bättre i morgon har mina tankar varit.
Sen blev ju Tilda sjukdom i november förra året och man var ju helt inne i det. Sen med allt detta som har hänt, begravningen osv.
Jag orkar helt enkelt inte, tycker ALLTING är jobbigt just nu. Det är bara jobbigt att ta sig upp ur sängen, det går när Ella är hemma för då måste man, men att hitta på saker är blä.
Jag ser allting som ansträngning och vill inte vara ledsen, nedstämd, beklaga mig när jag träffar mina kompisar. Johan får stort sett dra mig ut på saker.
Känner mig kass men är handlingsförlamad nu och hoppas bara alla har förstående och inte ger sig, någon gång kommer jag må bättre och kunna vara en bättre vän!
Älskar er allihopa och ni betyder väldigt mycket för mig!
Senaste kommentarer