Pratade igår, eller började egentligen redan i torsdagskväll, med en kompis om våra mammakroppar. Vi båda var rätt duktiga på att att ge varandra positiva och hyllande ord till varandra men tyckte illa om oss själva. ?
Det slutade med att jag bestämt skulle visa henne hur jag såg ut innan barnen, hur jag såg ut när jag träffade Johan. Men med åren så har det ju bara blivit mindre och mindre kort på än själva så jag gick in på min gamla bilddagboken?? kan säga att jag och alla andra la upp bilder man kanske inte skulle lägga upp idag.
Skickade över bilder hur jag såg ut till min kompis något år innan jag träffade Johan men blev kvar på bilddagboken, kollade runt på mina bilder, på vänners och mindes allt, festade och var full på varannan bild. ?
Och som mitt tidigare inlägg handlade om så kunde jag inte sluta tänka på hur hamnade jag där jag är idag? Är det någon större skillnad på mig där och då. Vill kunna säga nej men verkligheten är ju inte så, vuxenlivet är inte så.
Allt var så enkelt när man var 17år, problemen man hade då var ju ingenting jämfört med dem man har idag.
Hur kunde det bli så?
Lyckligt ovetandes var jag. Vilken tur att man inte vet vad som händer i framtiden, även man hade önskat det stundtals men hade jag ens skaffat barn om jag visste jag skulle förlora ett? Troligtvis inte men vem vet.
Ibland vill jag bara tillbaka till den tiden och njuta av det livet man hade då, för hatar att må som jag gör nu, hatar att jag aldrig kommer kunna vara hel igen, hatar att mitt barn inte finns med mig längre, hatar att ha bilder i mitt huvud hur jag håller mitt barn livlöst i famnen.
Dags att torka tårarna och spackla ansiktet, idag skall vara en rolig dag, måste försöka iaf för Ellas skull.
Dags för Disney on Ice!
Senaste kommentarer