Ängeln Tilda

Hej,

Det var väldigt länge sedan jag skrev något men inte orkat eller haft någon motivation. Försöker verkligen trycka undan mina känslor, vill inte tänka på Tilda hur hemskt det en låter. Men hela kroppen värker och jag har varit på dåligt humör och varit otroligt nedstämd det senaste.

Saknar henne så förbaskat mycket och vill verkligen bara få tillbaka henne. Tror jag mår dåligt över att årsdagen kommer snabbare och snabbare. Det är snart ett år sedan hon gick bort. Tänker hela tiden på den sista tiden med henne, hur hon såg ut när hon slutade andas, när svärmor gör HLR, vad ambulanspersonalen gör med henne, alla dessa minnen är som fast svetsade framför ögon på mig. Jag ser hela förloppet framför mig hela tiden. Ser henne när hon ligger inne på bristsen och hör läkaren säga: Det finns inget mer vi kan göra. 

Hur fan går man vidare efter man har fått höra dem orden om sitt barn? Hur har jag/vi överlevt det senaste året?

Hatar och ha dem bilderna framför mig, vill se henne glad, sprallig, busig, vill se henne levande istället för död.

Varför kan jag inte få minnas dem fina stunderna med henne?

Hatar Sofias Änglar som går på 5:an, vi byter kanal direkt det är på tvn. Men har sätt den ett par gånger den senaste veckan och det handlade om en liten flicka som hade fått opererat hjärtat och kan inte sluta tänka på vem som Tilda faktiskt hjälpte eller det är iaf det vi vet. Vi vet inte hur det har gått.

Det enda som vi kunde donera ifrån Tilda var hennes hjärtklaffar och fick reda på efter någon vecka att en hade använts men vi vet inte om den funka, utan bara att operationen gick bra men mer kunde dem inte säga oss.

Tänk om det är en liten flicka eller pojk som springer omkring idag tack vare Tilda. Tack vare att Tilda dog!

Jag hoppas innerligt det, att det värsta vi gått igenom har räddat någon annan familj från att  gå igenom detsamma som oss.