Har vi haft världens jobbigaste tid? JA!
Går vi igenom det värsta en familj kan gå igenom? JA!
Lider vi varje dag? JA!
Är vi arga, ledsna, irriterade, tomma? JA, men inte alltid!
Vill vi gömma oss? JA, men väldigt sällan!
Allt detta händer hela tiden, det går upp och ner! Vi är glada, öppna precis som innan men inte alltid, vissa stunder blir vi extra påminda. Kan vara en låt, en doft eller att vi pratar om något speciellt. Vi har blivit skit duktiga på att dölja våra känslor när dem kommer, för vi vill inte göra någon ledsen, dra ner på stämningen eller göra någon obekväm. Vi vill umgås och träffa kompisar, vill hänga med på saker. Detta är våra närmsta grymma på.
Det värsta är att träffa bekanta eller springa på vänner man inte träffar så ofta, ni tittar alltid på oss med så sorgsna ögon, vinklar huvudet på sidan och frågar -Hur mår ni egentligen? Det är absolut inget fel på det men SNÄLLA!! se inte på oss på det visset, vi mår piss och ja, det är synd om oss men det gör det inte enklare när någon verkligen visar det SÅ tydligt.
För min del så fråga gärna vad fasen det var som hände.
För min del är det viktigaste att man inte slutar eller vågar prata om Tilda, hon är fortfarande en sån stor del av våra liv och kommer alltid vara det! Va inte rädda, om vi inte vill prata så säger vi det. Jag tycker bara det är skönt om någon annan tar upp henne än bara jag i samtalsämnen!
Senaste kommentarer