Igårkväll när jag skulle gå och lägga mig, Johan och Ella sov redan, så kollade jag runt på mobilen som vanligt när jag ligger i sängen och skall sova. Så kommer alla känslor över mig, som en stor jäkla våg rakt in i bröstkorgen på mig.
Saknade av Tilda kommer och den gör så förbaskat ont. Saknar henne hela tiden och gråter varje dag men inte som det gjorde igår, den känslan kommer över än engång i veckan, varannan vecka eller flera gånger om dagen när man är riktigt nere. När denna storm kommer så håller den på upp emot en timme, om inte längre och man blir helt slut, man är helt förstörd efteråt. Man vill ha henne hos sig, kunna känna hennes värme igen, hennes små händer som smeker ens ansikte. Hon var så otroligt omtänksam!
Jag ställer denna frågan till mig varje dag,
-Hur kan man få förlora sitt barn? Hur kan en förälder fortsätta leva sitt liv?
Jag vill aldrig lämna denna bubblan jag är i nu, även om jag vet att jag måste, det kommer annars sänka mig, jag kommer gå under om jag inte tar mig ut men än är jag inte redo. <\3
Senaste kommentarer