Det jag skriver nu och de flesta inläggen som görs nu handlar om för ett år sedan men skriver som om det vore nu, blandat med dåtid.
Igår den 22/11 så skulle dem göra ett ultraljud på hjärtat för att se så det inte tagit skada av all vätska Tilda hade samlat på sig.
Denna morgonen vägde hon 15.080g om man ser vad hon vägde på ett års kontrollen, som var i augusti när hon vad 13 månader, då vägde hon 10.6kg.
På 3 månader gick hon upp 4,5kg men detta var bara under 3-4veckor och allt vara i ren vätska.
Innan vi åkte i väg på ultraljud gjorde vi en röntgen på henne njurar som visade att dem var förstorade, vilket njurläkare misstänkte.
Allt sånt tog jättehårt, det gjorde alla besked för det kändes som det aldrig var något positivt.
Var knäckt varje morgon, då fick jag höra om vikten, hennes bukomfång, fånga alla spyor, trycka i henne massor av mediciner hela tiden, matvägran och uteblivit kiss, allt detta fick jag ta själv på morgonen för Johan sov hemma med Ella!
Nu var det dags för ultraljudet, man förstod ju aldrig vad som visades på skärmen. Som vanligt får man inga svar direkt utan måste vänta.
Tråkiga besked IGEN! Av ren tur när dem kollade hjärtat fick dem se en liten del av lungan.
Det visade sig att nästan hela henne högra lunga var vätskefylld. Vätskan skapade så stort tryck på lungan att det tryckes in i hennes lunga.
Den 23/11 mitt på dagen åkte vi upp för första gången till operation (en av många gånger)!
Jag svimmade nästan efter hon hade blivit sövd, vilken otrolig pers det var att hålla sitt barn i famnen när det blev sövd.
En cvk (sitter i halsen för att kunna ta blodprover och ge medicin enkelt) och ett lungdrän (för att tömma ut vätskan).
Senaste kommentarer