Återspeglar ofta Tildas sjukdomsförlopp, går igenom vad som gjordes, vad som sades, alla mediciner och operationer hon fick gå igenom.
Går igenom Tildas sista vecka, framförallt hennes sista dagar, gjordes allt rätt??
Den senaste tiden innan Tilda gick bort så blev hon väldigt mycket sämre än hon hade varit dem senaste månaderna. Var framförallt henne värden som började bli riktigt dåliga trots mediciner. Men detta var mer vanligt än ovanligt för njursjuka. Hon var mer unik att ha då bra värden fast ligga i dialys. Tilda började i ”fel” ände.
Fast vi tyckte ju såklart det var jättejobbigt att se hennes värden bli sämre hela tiden, hon blev mer påverkad än innan, men detta var ju främst för hennes blodvärde blev väldigt lågt.
Hon fick blod vid flera gånger och blev alltid bättre efteråt.
Så även var det denna gången, fredagen den 2/6.
Vi hade ingen tid inbokad den dagen men Tilda hade sovit förjävligt den natten och var fruktansvärt blek, hon var riktigt tagen. (Vi hade varit inne på sjukhuset dagen innan och då hade läkarna avvaktat med blod för man hade sätt att hon börjat sakta sakta börjat tillverka eget och vill inte ge blod i ”onödan”)
Men när vi kom in på fredagen så togs blodprover, som vanligt, och det beslutades om att ge henne blod.
Läkaren lyssnade på hjärtat och berättade att alla prover såg bra ut, eller iaf inget avvikande ifrån hennes sjukdomsbild. Sänkan var något förhöjd man trodde att hon kanske ha en vanlig förkylning på gång. Vi tyckte ju hon var förkyld hela tiden så inget ovanligt.
Alltid med vovven i famnen och filten nära❤️
Efter hon fått blodet så lekte vi lite vid lilla båten dem hade på avdelningen innan vi åkte hem, där älskade hon att leka men var trött idag.
Nu va klockan runt 16 när vi åkte hem ifrån sjukhuset.
Skjutsade barnen till deras farmor för jag och Johan skulle på middag med Johans jobb, stressade som fasen och kom försent dit. Var inte alls sugen egentligen efter legat på sjukhuset i 5 timmar, men vi var tvungna.
Efter ca en timme ringer Johans mamma mig och vill att vi kommer hem för Tilda är konstig.
Sagt och gjort åkte vi direkt, jag tyckte det var rätt skönt att komma hem tidigt.
När vi kom innanför dörren hos svärmor så skrek Tilda vilket vi sa inte var något konstigt, så har hon skrikigt den senaste 2 veckorna på nätterna.
Jag och Johan försökte lugna henne och gick runt med henne.
Tog henne i min famn och satte mig i trappen och ser att hon börjar få panik.
Varje gång hon skriker får hon panik, man ser verkligen paniken i hennes ögon.
Det blir värre och värre, hon sliter oss i kläderna och i ansiktet. Jag ringer sjukhuset igen och säger vi kommer in med henne. Sköterskan som svarade sa att hon bara var tvungen att ringa bakjouren och inför mera men skall ringa tillbaka direkt.
Under tiden börjar Tilda tappa andan varje gång hon skriker, jag försöker blåsa henne i ansiktet varje gång för hon skall skippa efter andan men det hjälper inte så vi ringer 112.
Vi hinner inte ens komma fram till 112 innan jag håller Tilda i min famn och hon lutar sig tillbaka och slutar andas, blir helt blå i ansiktet och sen blir hon helt tung och lealös.
Jag får panik! Hon andas inte! Jag skakar henne i ren panik och gallskriker att hon andas inte!
Svärmor tar henne snabbt och börjar HLR.
Där och då är allt över! Min yngsta dotter dig i min famn och kan inte sluta tänka.
Är det mitt fel? Skulle jag kämpat för att vara kvar på sjukhuset? Hon var ju så tagen på dagen men brukade ju alltid bli bättre. Hade hon överlevt om hon varit på sjukhuset? Hade vi haft Tilda hos oss idag då?< em>Var det mitt fel att jag inte kände det på mig att hon var så dålig?<
atar njursjukdomen, lunginflammationen och den jävla blodförgiftningen hon dog av men främst hatar jag mig själv! Att jag inte kunde skynda mitt egna barn!<<<<
gt;<<<
><<
p>
Senaste kommentarer